Emma Hedlund

Mina vänner är min familj, en stor del av min familj. Därför krossas alltid mitt hjärta så fort något har hänt dem. Jag försöker verkligen att vara där för dem då, på samma sätt som jag vet att de skulle vara där för mig, men endå känner jag mig så otillräcklig på något sätt. Jag försöker att finns där och prata och trösta, men eftersom de står mig så nära så kommer känslan av det inte är nog, de gör så ont att se dem ledsna!

Som tur är ska vi tjejer träffas imorgon och ha filmkväll och de ska sova över här :) Ska bli mysigt och skönt att bara umgås och kunna tänka på något annat för en kväll. Även att inte göra något speciellt alls utan bara umgås med varandra ger så otroligt mycket! Vi har en sån otrolig vänskap som jag inte skulle vilja förlora för något i världen!

Vänskap <3

Har ni någonsin känt att man ibland bara försöker, försöker och försöker att glömma något, något som en gång var en del av ens liv, men det går inte? Hur mycket jag än försöker så går det inte, för detta något kommer alltid tillbaka, eller i mitt fal är det någon.

Jag kan leva helt normalt, glöma honom för ett tag, det kan gå veckor, månader mellan varje gång jag tänker på honom och mellan gångerna är det som om han aldrig existerat. Men så helt plötsligt finns han där. Han har smsat mig, mailat mig eller så ser man varandra på stan. Jag bryts ner totalt igen, för alla minnen kommer tillbaka.

Det tog inte direkt slut på ett fint sätt men inte fult heller. Men sveket jag kände är något jag är livrädd för att känna igen.

Igår var en sådan dag som han inte existerade på till jag öppnade fackebook och han hade skrivit till mig. Han hade kopierat ett gammalt inlägg jag skrivit till honom från bilddagboken där jag citerade från Celine Dions it's all coming back to me now. Allt kom tillbaka och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

Gång på gång har jag bett honom att lämna mig ifred, på alla tänkbara sätt jag kan komma på. Aldrig har jag varit så otrevlig mot någon jag en gång tyckt så mycket om. Men han verkar aldrig fatta att jag inte orkar gå igenom allt flera gånger. Så jag har helt enkelt slutat att svara på alla hans sätt att försöka kontakta mig, och jag känner mig elak men vad ska jag göra? Vad kan det leda till? Jag kan inte vara vän med honom och mer än det är otänkbart på flera sätt, två stora skäl är att han har en ny tjej och jag inte vill gå igenom allt igen.

Jag vet inte hur många år sen det är nu, fyra, fem men endå är allt så nyligt och känsligt. Hur kan jag fortfarande känna allt som om det var igår så fort jag börjar tänka på honom? Jag önskade att allt bara kunde sluta, så jag kan gå vidare.

Nu tänker säkert någon vafan skärp dig och jag vet, jag borde göra det men jag kan inte. Jag är ingen som i vanliga fall brukar älta eller låta sådant här beröra mig särskilt länge. Jag kan må dåligt ett tag men sen är det bra, som min mamma alltid brulkar säga det är bara att bryta ihop och komma igen. Men nu går det inte. Och det värsta är att jag aldrig riktigt lärt mig att släppa taget och lära mig att fullt ut älska eller lita på någon annan. Jag hade världens chans, en riktig toppenkille, men jag fegade ur för jag vågade inte bli sårad igen. Jag är så förbannad på mig själv för jag tyckte verkligen om killen och jag vet att han kände samma sak. Men jag betedde mig som jag en gång blivit behandlad för många år sedan. Och jag skäms...

Lasse, en kille som kan skriva låtar!

Glad alla hjärtans dag allihopa! :)

When it's not alright, when it's not okay will you try to make me feel better?
Will you say alright, will you say okay,
will you stick with me through whatever or run away?